Saga I, 1895
A II 968:4
Ateneum
Saga I
1890-talets första år var en förändringens tid i konstvärlden. Vid sidan av den realistiska verklighetsåtergivningen steg ett nytt uttryckssätt fram, nämligen symbolismen. Enligt symbolisterna fanns det bakom den alldagliga vardagsverkligheten en annan viktigare, inre verklighet, vars symbol – till exempel en bild eller dikt – kunde glimta fram, uppliva och förtrolla.
Under Hugo Simbergs studietid hade dessa nya strömningar inom konsten ännu inte nått Ateneum, utan undervisningen där var traditionellt akademisk. Tiden gick mestadels åt till att teckna av gipskopior. I Simbergs inre började tanken på ett annat slag av studier mogna. Han tog mod till sig och skrev ett brev till Axel Gallén (från 1907 Akseli Gallen-Kallela), som byggde sig en ödemarksateljé i Ruovesi, och frågade om han fick bli dennes privatelev. Efter ett positivt svar från mästaren inleddes ett nytt, betydelsefullt skede på Simbergs konstnärsbana.
Tiden i Ruovesi hade till följd att Simberg hittade sin egen skaparkraft. När han hade lämnat stadens larm och förpliktelser bakom sig möttes han plötsligt av finsk ödemark och den allt mörkare hösten. Här kunde han finna ro – och måla precis så som han önskade. Redan under den första hösten föddes några av Hugo Simbergs mest betydelsefulla verk: Frosten och Saga I. I dessa verk fick de starka naturupplevelserna, Simbergs egen fantasivärld och hans konstnärliga strävan för första gången sin egen komprimerade, säregna form.
Frosten, 1895
A II 968:3
Ateneum
”Jag anser att det är ett konstverk som talar till mig från en annan värld och försätter mig i den stämning, som konstnären vill hafva fram. Det bör leda mina tankar på något, som man ej tänker alla dagar och så bör jag se bilden och hafva tankarna ännu länge, länge efteråt. Att god naturalism kan göra det är ju helt naturligt, men att man genom stilisering ännu lättare kan komma därhän, anser jag för ännu naturligare.”
– Hugo Simbergs brev till tvillingbrodern Paul 2.2.1896. Hugo Simbergs arkiv, Nationalgalleriet.
Gallen-Kallela på skidor, 1897
C IV 1553
Ateneum
Gallen-Kallela och Simberg kom mycket väl överens. Mästaren undervisade sin elev i nya metoder för hur man kan göra konst, sådant man ännu inte kände till i vårt land. För Simberg kom de grafiska teknikerna som hans lärare invigde honom i att vara av största betydelse. Hugo Simberg blev vid sidan av Akseli Gallen-Kallela en av den finska konstgrafikens banbrytare.
”Jag har haft en elev här, Simberg, som är alldeles ovanligt talangfull. Hans konst kommer engång att betyda mycket om han går fram på den väg han nu har. En alldeles underbar begåfning alldeles i karakteren af gammal mästare från 1300-1400-talet […] Hans saker verka som predikningar som alla måste hora på och borra sig in i minnet. Det är för att de äro gjorda med sådan sanning och intensitet i känslan.”
– Akseli Gallen-Kallelas brev till Louis Sparre 10.12.1895. Samlingen konstnärsbrev, Nationalgalleriet.
Läs mera
Saga I i Webbtjänsten Samlingar
I lära hos Gallen-Kallela i Ruovesi
Hugo Simbergs hösttema
Simbergs konstgrafik