Dödens trädgård

På våren 1896 gjorde den unge Hugo Simberg sin första utlandsresa som gick via London till Paris. Konstnären blev speciellt förtjust i det levnadsglada Paris där han fäste uppmärksamhet vid de stiliga och konstnärliga invånarna. Simberg målade i en lokal privatakademi på förmiddagen och på eftermiddagen besökte han olika museer och gallerier samt träffade sina konstnärsvänner. Nästan inget av detta förmedlade han emellertid i sin konst. Det var helt andra frågor som sysselsatte hans inre. Under Parisresan skapades arbetet Dödens trädgård.

I verket Dödens trädgård går benrangelsgestalter klädda i svarta kåpor omkring och sköter ömsint växter som ser tvinande ut. Simberg har klarlagt bakgrunden till målningen en aning. Enligt honom är dödens trädgård en plats där själarna hamnar innan de kommer till himlen. Växterna symboliserar människosjälar som i denna anspråkslösa skepnad väntar på vad som komma skall.

Dödsgestalten i förgrunden leder in betraktaren i en labyrintliknande trädgård. Det är en nödvändig haltpunkt – man kommer inte fram någon annan väg. I bakgrunden syns en väg som leder vidare. Situationens vardagliga karaktär betonas av vattenkannan och en handduk som hänger på en krok.

Dödens trädgård, skiss för fresken i Tammerfors domkyrka. Odaterad
A V 4833:137
Ateneum

Dödens trädgård, skiss för fresken i Tammerfors domkyrka. Odaterad

Plan för väggmålning i Tammerfors domkyrka. Utdrag ur Hugo Simbergs skissbok.
Skissbok A V 4830:4, skiss nr 18
Ateneum

Plan för väggmålning i Tammerfors domkyrka.
Utdrag ur Hugo Simbergs skissbok.

Simbergs dödsgestalt var färdig från att den framträdde för första gången. Klädd i en kort, svart kåpa och knäbyxor förblev han likadan när Simberg sin vana trogen förverkligade samma motiv med flera olika tekniker. Förutom verket i vattenfärg och gouache gjorde han grafik, teckningar, en temperamålning och slutligen en fresk av motivet i ett valv i Tammerfors domkyrka. Motivet återfinns ytterligare på en dörrklapp i brons. Det hårda ljudet störde emellertid höghusets invånare till den grad att dörrklappen måste avlägsnas.

Döden ber om en bild till sin lie, 1897
C VI 2548:195
Ateneum

Döden ber om en bild till sin lie, 1897

Döden knackar på, 1900
A-2012-98
Ateneum

Döden knackar på, 1900

Simbergs ömsinta död som sköter om sina växter är inte skrämmande. Den har bara fått en uppgift som av nödtvång är plågsam.

Läs mera

Dödens trädgård i webbjänsten Samlingar

Simbergs dödsmotiv